igår den 20 augusti kommer alltid vara ett datum som jag kommer minnas, i resten utav mitt liv. Min fina vovve,har varit gammal&trött men allltid har han varit glad. men i torsdags förra veckan vart han sjuk, och han blev bara dåligare och dåligare. I söndags tog vi ett beslut och det krossar mitt hjärta. Igår åkte jag och min plast pappa till vetrinären för att ge scott en spruta så han skulle somna in.  jag satt brevid honom,visade att det inte var nån fara att allt skulle bli bra. Han fick lugnade och somnade in, och tillslut fick han den sprutan som skulle få honom att somna föralltid. Jag la mitt huvud bredvid han, klappade på han tills jag fick höra hans sista andetag.

Han var då borta föralltid. Det var då dags att säga det sista, det gjorde så ont att säga dom orden, ta ett farväll,klappa honom,pussa honom för sista gången. Sekunden den dörren stängdes, skulle jag aldrig mer få se honom igen och det gjorde så ont.
(vill inte gå in så mycket på detalj,svårt att skriva om det. hoppas ni förstår)

jag mår bra,för jag vet att du mår bra,du mår bättre nu en vad du gjorde dom här sista dagarna. Men det gör så ont att veta att jag aldrig får hålla om dig igen,se dig igen att du har lämnat oss. Det är det som gör ondast. Scott du kommer alltid vara min fina vovve och jag kommer sakna och minnas dig varje dag som den fina,snälla och lekfulla hund du va. Våran bästavän. ♥ jag älskar dig!